Jag älskar dig, och det gör ont utan dig - hur mycket jag än försöker säga att det inte gör det.


We're not friends. We'll never be friends.
We'll be in love til it kills us both.
We'll fight, and we'll shag, and we'll hate each other til it makes us quiver.
But we'll never be friends.

Ibland undrar jag; hur kunde jag släppa dig? Hur kunde jag låta dig gå? Jag börjar inse att det inte är rättvist mot mig själv att tänka så. Jag släppte dig aldrig. Jag lät dig inte gå. Jag gick aldrig vidare. Jag slutade aldrig hoppas. Jag slutade aldrig önska. Jag slutade aldrig sakna dig. Jag fick aldrig den där känslan att det var okej utan dig. 

Jag kan leva utan dig, jag vill bara inte. Remember?

Jag önskar att allt var annorlunda - att du var min. Jag behöver dig, jag vill ha dig. Jag älskar dig, jag kan inte sluta. (Förlåt.) Varje dag är en kamp, jag vet bara inte om jag kämpar för att komma över dig eller för att komma närmare dig. Både och kanske.

Är rädd för att sluta älska dig. Rädd för att låta någon annan komma lika nära.
Jag försöker - igen.. och igen.. och igen. Bara för att varje gång inse att jag ljuger för mig själv.

Nästa gång jag faller för någon ska det vara på riktigt.
Utan dig i tankarna.

Det kommer alltid finnas dagar då jag tänker på dig och undrar "what if?"

men det är inte värt det, fuck no, du är inte värd det längre

Jag gråter av saknad när du inte är här och jag gråter av glädje när du är här.

Det är fel att känna såhär.

Men mitt hjärta hoppade över ett slag när jag såg dig.

Jag drömde om dig inatt. Blev helt knäckt när jag vaknade och insåg att det var en dröm. Jag känner mig hjälplös, det finns inget sätt för mig att få tag på dig. Jag vet inte vart du är. Jag vet inte vad du gör. Lyssnade på en låt nyss och helt plötsligt slog det mig att texten passade perfekt på oss, den skulle lika gärna kunnat vara skriven om dig och mig. "We say goodbye in the pouring rain and I break down as you walk away". Hade jag vetat den stunden att det skulle bli såhär, då hade jag inte släppt dig. Jag hade hållit dig hårdare och viskat hur mycket jag älskar dig. Somebody else came along and took all the chances that I missed. Fan. Jag saknar dig. Jag vill hålla om dig, känna dina andetag. Jag kommer aldrig kunna leva med att jag lät dig gå, jag väntade för länge med att inse hur fel det var. Du är borta. (Kom tillbaka, du måste komma tillbaka). Jag skulle släppa allt nu, för att få vara med dig. Snälla.

Ibland vet jag inte vad jag håller på med. Typ som nu. Jag vill ha allt på en gång, men samtidigt vill jag inte ha något av det. Du är lite som jag, tror jag. Nyss brydde du dig inte, men nu har det helt plötsligt vänt? Kanske låtsades du bara att du inte brydde dig. Eller så har du insett nu att du kanske bryr dig ändå. Jag vet inte vad jag ska tro, jag vet inte hur jag ska bete mig. Det känns som att jag sliter mig själv åt tusen olika håll. Jag bryr mig. Jag bryr mig inte. Jag bryr mig. Jag bryr mig inte. Jag... vet inte. Jag är trasig. Hela min insida ser nog ut som en enda röra, som något man spytt upp flera gånger typ. Det är så mycket som pågår i mitt huvud just nu, och ibland kan jag inte låta bli att gråta, trots att jag lägger all min energi på att inte visa något. Misslyckat. Jag har nog inte insett förrän nu hur arg jag egentligen är, men det är jag - jag är fruktansvärt arg... för att du lämnade mig. Du gav upp.

Jag vet inte. Jag trodde väl bara att jag kanske betydde lite mer för dig än så. Känner mig lagom korkad nu, som trodde på dig, som trodde på oss. Det finns ingen som någonsin kommer att kunna ta din plats i mitt liv, i mitt hjärta, och om du inte ens vill ha den platsen själv så kommer det bara finnas ett stort tomrum efter dig. Det gör ont. Som om någon har slitit loss en del av mig, den viktigaste delen. Jag vet inte hur jag ska kunna andas utan dig, jag vet inte ens om jag vill försöka. Det var aldrig meningen att det skulle bli såhär. Jag älskar dig.

Det gick från att kännas bra.. till att kännas helt äckligt förjävligt.. till att kännas helt okej. För mycket svängar på en vecka, indeed, och jag tvivlar på att det är klart än. Just nu känns det bra, men jag kan inte svara på hur det känns om en vecka, eller om en dag, eller ens om en timme. Nåja, deppar jag ihop igen så jag jag, what to do liksom.

Helgen har i alla fall varit awesome, fest både fredag och lördag, så jag har hunnit med massa bus! :) Mindre bra att jag förlorade i klädpoker, mer bra att jag fick träffa Pontus. Så jäkla gött (hahaha! inside joke). Alla som var en del av den här helgen förtjänar en bamsekram, wiiiie. Eller, aa, okej... mm.

This isn't me, I'm not mechanical.

Nu har jag suttit och pillat på en bloggdesign i sammanlagt 14 timmar det senaste dygnet. Känns som att jag har jättemycket kvar, men det är väl egentligen inte såååå mycket... antar jag. Jaja, det blir nog bra när det är klart. Förresten så är designen inte till den här bloggen, jag har ett nytt litet projekt på G. Hihi. :)

What can I say, jag gillar att byta hårfärg. 8 hårfärger på mindre än ett år och ändå aldrig nöjd.
I might just be a freak.