För inget är logiskt, för att ingenting är magiskt,

Och det är så tragiskt, så jag springer tillbaks till dig

Jag har inte förlorat dig, 
du var aldrig min.

Hans ord förföljer mig, dom jagar mig och jag springer och när dom hinner ifattmig skär dom i mig med vassa knivar.

Och plötsligt slog tanken mig;

ska hon ligga där med dig nu, där vi låg för mindre än ett dygn sedan och kramades och kysste varandra, på samma plats som du sa att du ville ha mig, på samma plats som du även fick mig, där vi nyss var vi igen, bara för ett litet tag ?

och jag undrar om du säger och gör samma saker med henne inatt

och jag undrar hur många gånger jag har varit i hennes sits utan att veta

Typiskt mig.

Det gör ont i magen. Eller inte ont direkt.. det känns mer som om det dras åt, som om jag inte får luft riktigt, som om en stor jäkla klump är i vägen. Jag vet inte. Det känns knas i alla fall, och jag låter alltid den här dumma känslan komma tillbaka. ffffuck. 

I need to hear you say that
"I love you, and I've loved you all along"...
and I forgive you for being away for far too long
..."so keep breathing, cause I'm not leaving you anymore"

Jag kan inte göra det här mot mig själv längre. Fan vad jag ville stanna, men fan vad dumt det hade varit. Jag kan inte falla tillbaka i samma mönster, jag måste tvinga mig själv att inte göra det. Jag måste fatta någon gång att det är såhär det är nu. Jag trodde att det kändes okej, men ju längre jag satt där desto mer fattade jag att det inte var okej, inte egentligen. Det funkar inte såhär, vi funkar inte såhär. I can't be with you if I can't BE WITH you. Du vet det här. JAG vet det här. Samma visa om och om igen, vad håller vi på med? Eller nej okej. Vad håller jaaag på med?! Det funkar inte. Jag kan inte bara vara vänner. 

Fan.
Fan.
Fan.

... Fan. It never made no sense, it just made me hurt.

Kom hit och bara håll om mig. Säg att det kommer bli okej. Fast jag vet att det är lögn.