Jag vet inte. Jag trodde väl bara att jag kanske betydde lite mer för dig än så. Känner mig lagom korkad nu, som trodde på dig, som trodde på oss. Det finns ingen som någonsin kommer att kunna ta din plats i mitt liv, i mitt hjärta, och om du inte ens vill ha den platsen själv så kommer det bara finnas ett stort tomrum efter dig. Det gör ont. Som om någon har slitit loss en del av mig, den viktigaste delen. Jag vet inte hur jag ska kunna andas utan dig, jag vet inte ens om jag vill försöka. Det var aldrig meningen att det skulle bli såhär. Jag älskar dig.