Ibland undrar jag; hur kunde jag släppa dig? Hur kunde jag låta dig gå? Jag börjar inse att det inte är rättvist mot mig själv att tänka så. Jag släppte dig aldrig. Jag lät dig inte gå. Jag gick aldrig vidare. Jag slutade aldrig hoppas. Jag slutade aldrig önska. Jag slutade aldrig sakna dig. Jag fick aldrig den där känslan att det var okej utan dig. 

Jag kan leva utan dig, jag vill bara inte. Remember?