Jag vet inte. Jag trodde väl bara att jag kanske betydde lite mer för dig än så. Känner mig lagom korkad nu, som trodde på dig, som trodde på oss. Det finns ingen som någonsin kommer att kunna ta din plats i mitt liv, i mitt hjärta, och om du inte ens vill ha den platsen själv så kommer det bara finnas ett stort tomrum efter dig. Det gör ont. Som om någon har slitit loss en del av mig, den viktigaste delen. Jag vet inte hur jag ska kunna andas utan dig, jag vet inte ens om jag vill försöka. Det var aldrig meningen att det skulle bli såhär. Jag älskar dig.

Det gick från att kännas bra.. till att kännas helt äckligt förjävligt.. till att kännas helt okej. För mycket svängar på en vecka, indeed, och jag tvivlar på att det är klart än. Just nu känns det bra, men jag kan inte svara på hur det känns om en vecka, eller om en dag, eller ens om en timme. Nåja, deppar jag ihop igen så jag jag, what to do liksom.

Helgen har i alla fall varit awesome, fest både fredag och lördag, så jag har hunnit med massa bus! :) Mindre bra att jag förlorade i klädpoker, mer bra att jag fick träffa Pontus. Så jäkla gött (hahaha! inside joke). Alla som var en del av den här helgen förtjänar en bamsekram, wiiiie. Eller, aa, okej... mm.

This isn't me, I'm not mechanical.