Jag har kommit på, helt själv, att onsdagar nu är dom värsta skoldagarna. Matte B, naturkunskap och sedan gympa. Det borde vara förbjudet att ha 3 ämnen man inte gillar på samma dag! Fast i och för sig så slutar vi tidigt, så det är ju inte helt åt helvete. Nästan inte i alla fall. Efter skolan idag var jag med Tubbe en stund, gick på stan lite och så. Där träffade vi på Ralle och Jocke, så när Tubbe åkte hem var jag med dom istället resten av dagen. Förresten så smakade jag den nya Coca cola light green tea, den var faktiskt god! Trots att det låter jättemysko. Vi var på max också, jag och Ralle åt deras nya nachohamburgare, usch vad god den var! :)

Så, nu har det gått 13 dagar sedan jag var med Marre sist. Man förstår nog inte riktigt hur viktig ens bästa vän är förrän man känner att man håller på att förlora den. Man tar bara för givet att den ska finnas där, liksom, eftersom man har sagt att man alltid ska finnas där för varandra. Jag borde ha lärt mig vid det här laget att det inte är så det funkar. Man ska inte lita för mycket på folk, eller hur? Det började redan första dagen på sommarlovet, med Gustav. Sommaren skulle vara min och Marres, men det blev inte ens i närheten. Den var hennes och Gustav. Åh, vad jag saknade henne redan då, men jag antog att det skulle bli bättre när skolan började igen. Dock inte! Med Kristina tillbaka i bilden så fanns det ingen tid kvar för mig. Med Kristina tillbaka i bilden så har jag inte varit med Marre en enda dag - och tänk, vi som inte kunde vara ifrån varandra mer än en vecka förut. Oj. Just nu känner jag mig typ trasig, Marre är ju en del av mig. Jag får ont i magen och en klump i halsen av att tänka på det här och förresten; ni har ingen rätt att säga åt mig att inte bry mig om det, ni borde inte säga till mig att hon får göra som hon vill! Jag kanske inte borde bry mig, och visst, hon får självklart göra som hon vill... Men det är förfan Marre vi pratar om! Min Marie. Jag är ledsen och arg. Arg för att hon kommer med dåliga ursäkter hela tiden, arg för att hon inte har någon rätt att göra såhär mot mig, arg för att det inte spelar någon roll hur mycket jag försöker. Ledsen av samma anledningar. Jag vill inte bara vara den som finns där när det passar. Jag ska träffa henne imorgon, vi ska prata. Det behövs. Jag tvivlar på att så mycket kommer att förändras, men man måste ju hoppas i alla fall. Jag trodde att våran vänskap var värd mer än såhär. Jag känner mig ensam utan henne. Det är ju ingen Cupcake utan Tooshie.  Jag älskar dig Marie. Jag kan inte fortsätta be dig att inte lämna mig, jag kan inte fortsätta kämpa på egen hand, jag kan inte fortsätta tjata på dig, you've got to try too...