Jag gråter av saknad när du inte är här och jag gråter av glädje när du är här.

Det är fel att känna såhär.

Men mitt hjärta hoppade över ett slag när jag såg dig.

Jag drömde om dig inatt. Blev helt knäckt när jag vaknade och insåg att det var en dröm. Jag känner mig hjälplös, det finns inget sätt för mig att få tag på dig. Jag vet inte vart du är. Jag vet inte vad du gör. Lyssnade på en låt nyss och helt plötsligt slog det mig att texten passade perfekt på oss, den skulle lika gärna kunnat vara skriven om dig och mig. "We say goodbye in the pouring rain and I break down as you walk away". Hade jag vetat den stunden att det skulle bli såhär, då hade jag inte släppt dig. Jag hade hållit dig hårdare och viskat hur mycket jag älskar dig. Somebody else came along and took all the chances that I missed. Fan. Jag saknar dig. Jag vill hålla om dig, känna dina andetag. Jag kommer aldrig kunna leva med att jag lät dig gå, jag väntade för länge med att inse hur fel det var. Du är borta. (Kom tillbaka, du måste komma tillbaka). Jag skulle släppa allt nu, för att få vara med dig. Snälla.

Ibland vet jag inte vad jag håller på med. Typ som nu. Jag vill ha allt på en gång, men samtidigt vill jag inte ha något av det. Du är lite som jag, tror jag. Nyss brydde du dig inte, men nu har det helt plötsligt vänt? Kanske låtsades du bara att du inte brydde dig. Eller så har du insett nu att du kanske bryr dig ändå. Jag vet inte vad jag ska tro, jag vet inte hur jag ska bete mig. Det känns som att jag sliter mig själv åt tusen olika håll. Jag bryr mig. Jag bryr mig inte. Jag bryr mig. Jag bryr mig inte. Jag... vet inte. Jag är trasig. Hela min insida ser nog ut som en enda röra, som något man spytt upp flera gånger typ. Det är så mycket som pågår i mitt huvud just nu, och ibland kan jag inte låta bli att gråta, trots att jag lägger all min energi på att inte visa något. Misslyckat. Jag har nog inte insett förrän nu hur arg jag egentligen är, men det är jag - jag är fruktansvärt arg... för att du lämnade mig. Du gav upp.