Om det är tråkigt när man inser en gång att man inte kan lita på en person, vad är det då andra gången man inser det om samma person? Second chances they don't ever matter, people never change. Javisst, jag är hemskt negativ när jag skriver sånt här. Just nu låter jag väl lika negativ i min blogg som jag känner mig. Vissa personer har nog verkligen en on/off-knapp som bara dom har tillgång till. You know? Ena stunden är det "åh, vi är så bra vänner!" och nästa så blir man dumförklarad för att man försöker bry sig. Jag blir så trött på allt. Men om man håller på så, ja, då får man väl skylla sig själv. Buhu, jag tänker inte anstränga mig för en som du. Inte igen. Jag vill inte. I give up. You lose, you lose.

Jag måste bara berätta att jag var med Marre idag och det var jättenice! Idag kändes det som vanligt mellan oss, för en gångs skull, det kändes att det var Marre & Liiz. "Pumbaa, min bästaste bäste vän." Haha. Ofta man citerar Timon? :)

Marre och hennes mamma hade en diskussion om tatueringar idag, där hennes mamma frågade varför man vill skaffa en tatuering, om inte för att man vill se snygg ut. Själv förstår jag inte varför man skaffar en bara för att det är snyggt, där jag kan hålla med om att det är slöseri med pengar eftersom man kan vilja ta bort den snart igen. Däremot så tycker jag om tatueringar som betyder något. Den jag funderar på att skaffa, vivere militare est, har ju faktiskt en betydelse för mig. Att leva är att strida. Jag fick kämpa lite mer än många andra för att ta mig dit jag är idag och tatueringen blir en påminnelse. En förklaring. Vad man nu vill kalla det, men det finns en historia bakom den. Det känns mer värt att skaffa en tatuering på det här sättet, istället för en blomma eller så, som troligen inte kommer vara lika omtyckt hela livet.

Mjau.

· Liiz hjärta Ralle, 779 dagar ♥

· Kanye West - Love lockdown ♫

· 79 dagar till skolavslutning & sommarlov :)

· 94 dagar till Metaltown (?)

· 234 dagar tills jag är 18